"Men är det naturligt..."

Yuval Noa Harari skriver i sin bok Sapiens "alltsedan den kognitiva revolutionen har det inte funnits ett ´naturligt levnadssätt` för sapiens. Det har bara funnits kulturella alternativ på en förvirrande bred palett av möjligheter."

När vi ibland slänger in begreppet naturligt i diskussioner som handlar om människors olika sätt att vara på, vore det därför meningsfullt att undersöka ordentligt vad det är vi menar. Om det är så att vi faktiskt tror att det finns mer eller mindre naturliga beteenden eller vanor och att dessa på något sätt kan kopplas till moraliska idéer innebär detta att det blir svårt att se något ur ett annat perspektiv och därmed krångligare att föra ett genuint samtal med någon, d v s tala samman i betydelsen att delta i en gemensamhetsakt.

Att vi tycker, tänker och värderar olika är inte detsamma som att vi inte kan tala samman om dessa olika perspektiv. Om vi däremot kopplar någon av våra preferenser till begreppet naturlig innebär det ett antagande om något mer ursprungligt; något som kom innan det kulturellt betingade; något med ett högre värde. När det jag, du eller vi påstår har ett sådant värde, till skillnad från det som hen eller de påstår, så innebär det en hierarkisk ordning bland idéer och tankar. Mycket av förutsättningen för en dialog är då borta.

Vi behöver vara noga med hur vi talar, och kanske också med hur vi tänker. Om begreppet naturligt kopplas till något som i själva verket är kulturellt, också om det bara existerar i vårt huvud, så innebär det likväl en påverkan på vårt förhållningssätt.

Vi behöver öva oss på att se, tänka på och tala om oss själva, i den värld vi som människor skapar, som intimt förknippade och sammanbundna delar i detta större sammanhang, snarare än att jämföra oss själva och våra beteenden utifrån ett perspektiv som handlar om vad som är mer eller mindre naturligt.